Wind of change

Haninge konsthall 20010022-20111123

“... we are all afraid of changes, because you never know…“ (quotes from the sound piece Wind of change)

At a time when democracy is facing major changes many feel a concern about a loss of community involvement, while there has been a growth of xenophobic tendency. But to look upon citizens as either passive or active is a very static way of thinking, according to many researchers. Instead, it seems like the vast majority of us have to be prepared to be active when we experience that our intervention is needed.

In Wind of change, some voices from Haninge were heard in a sound piece based on conversations with groups of politicians, senior citizens, children, young people and staff in the Cultural Centre of Haninge. Two windbreaks in giant format symbolically caught the voices. One was located outside for a short time, in the public realm, where the natural wind was so strong that it immediately destroyed the sculpture. The windbreak became an image of this dysfunctional public square and the rough climate in Haninge in 2011. It was thereafter placed in the exhibition space.  

Haninge/Handen is a municipality near Stockholm, which has big social- and economical differences as well as structural deficiencies.

Part of soundpiece (swedish):

- … men varför, varför tror man att ungdomar gör det dom gör alltså, alltså att dom blir stökiga, det är för att dom har ingenstans att ta vägen, då hänger dom ute i porten, centrum o gör dumma saker, dom har inget annat för sig. Det är därför, därför…
- så har man ju alltid sagt men det är aldrig någon som lyssnar
- nej
- alla vet vad grunden är, men som han sa, ingen gör någonting åt det alla bara blundar
- ja

- dom finns inte kvar i alla fall
- nej, dom gör inte det
- längre, det ska väll bli sån här industripark av något slag, där Katrieberg och dom här låg
- ja, just det
- det är väll projekterat för det där nu
- men det har ju liksom både Norrby gård och Söderby gård, det har ju varit stora gårdar på 50-talet
- ja
- 57 då vet jag att då köpte vi mjölk där på Norrby gård
- jaha, dom hade fortfarande djur då
- du vet, nu är det ju, nu finns det ju ingenting
- lantbruket är nedlagt
- det är nedlagt för längesedan och dom är väll döda dom som hade Lundqvist eller vad dom hette, dom är väll döda dom för längesen

- men det tar tid
- det finns så mycket folk som måste tänka när man har en idé så till sist blir det ingenting, det är politikerna, det är cheferna det är inte din avdelning, det är någon annans avdelning och så där, man får inte igenom

- jag och Louice tänkte faktiskt starta ett… vad ska man säga, en föreningen eller nått sådär, nått liknande som Lake Side fast just för konst, vi tänkte göra det, jag fick nummer och allt till olika personer inom kommunen och så av några personer, vänner, men vi la inte ner någon tid på det för vi tycket liksom att nej, eftersom när det handlar om sprayburkskonst, spraykonst om man säger så, det behöver inte vara grafitti, allmänt liksom så vi visste redan att nej, dom kommer ändå neka det och det är så, vi är redan diskriminerade! Hur ska man säga…
- slåss för det då
- ja, men liksom, man har inte tid med sådant, man har ju sina egna liv också.

- varför händer det aldrig något med den här fula pendeltågsstationen? Den är både dåligt i tillgänglighetssynpunkt och ur estetisk synpunkt och trygghetssynpunkt. Allting har den ju emot sig. Så det är ju jättetråkigt och det skulle nog bli ett väldigt lyft för hela den här centrummiljön och om alla aktörer någon gång kunde hitta en lösning. Jag tror mycket är bråk om pengar.